RRGC Myran / Radar

Beskrivning

Före detta radargruppcentral. Anläggningen är idag plomberad. Kvar finns vaktmanskapets förläggning, skyttevärn, fordonsuppställningsplatser och vaktbyggnad.

Radargruppcentral, RRGC, var en svensk anläggning för luftbevakning från 1960-talet inom det så kallade STRIL 60-systemet. RRGC var uppkopplade mot ett antal radarstationer i den luftförsvarssektor som RRGC svarade för. Där filtrerades radarinformationen för att sedan skickas vidare till luftförsvarscentralen (LFC) som ansvarande för det övergripande läget och beslutade om insatser av eget jaktflyg. Den direkta stridsledningen utfördes av radarjaktledare i LFC och RRGC. Det fanns totalt 11 sådana anläggningar i landet.

Radargruppcentralerna fanns i två versioner RRGC/T och RRGC/F där T stod transportabel och F för fortifikativ (grupperad i bergrum). Radargruppcentraler skyddade i bergrum som under 1960-talet konstruerades av Standard Radio & Telefon AB i Barkarby. Inom STRIL 60 skulle anläggningen ursprungligen ansvara för luftbevakning och stridsledning inom tilldelat område upp till 4000 meters höjd, endast med hjälp av låghöjdsradarstationer av typen PS-15. I och med att smalbandsöverföring av radarinformation infördes i stril under senare delen av 1970-talet och antalet radarstationer som kunde presenteras därmed ökade utökades användningsområdet för Rrgc/F till att omfatta alla höjder inom ett geografiskt område.

RRGC bemannades av personal ur Flygvapnet och var i drift dygnet runt, ledningen av incidentberedskap skedde också från dessa centraler. En del av de bergrum där radargruppcentralerna fanns grupperade har återanvänds som civila serverhallar. De flesta har dock, likt Myran plomberats. Konstruktion [redigera]

Radargruppcentralen var inrymd på tre våningsplan i ett bergrum:
Bottenplan: Maskinavdelningen med elverk för drift av hela berganläggningen som även självständigt skulle fungera vid elavbrott, om det utifrån inkommande stamnätet som normalt drev hela anläggningen skulle fallera. På samma plan fanns även en matsal med kök, en televerkstad, ett förråd och ett övernattningsrum.
Mellanplan: Här fanns driftchefen, bokförrådet, ett konferensrum, omklädningsrum och toaletter.

Översta planet: Bestod av två rum, telerummet och operatörsrummet.
Telerummet:
Här fanns centralens datorutrustning och övrig elektronik som krävde en ren och temperaturkontrollerad miljö. Centralen använde dels datorer från Stansaab Censor 120, Censor 220, Censor 932 och Facit DS9000. Både stridsledningsdatorn, som var en Facit DS 9000, och höjdmätningsdatorn, en Censor 120, har utgått, den senare i samband med att den volymetriska höjdmätaren PH-39 avvecklades omkring 1990.

Operatörsrummet:
Operatörsrummet eller taktikrummet som det också kallades var rummet där all den datatekniken som fanns i telerummet skulle presentera informationen på alla de radarskärmar som fanns här inne. Här fanns också tabellindikatorer som visade status för egna förband, väder och annan vital kringinformation. Härinne satt radarjaktledarna som via styrdatakommandon kunde leda J35 Draken eller senare JA 37 Viggen fram till fiendeplanen. I cockpit fick piloterna styrkurs, höjd, fart och avståndsinformation.

Prestanda:
Centralens datorsystem kunde hantera luftläget i ett område 1024 kilometer i fyrkant och upp till 39 800 meters höjd. Totalt kunde information från 15 radarstationer hanteras och presenteras för centralens personal. Datorsystemet kunde målfölja upp till 73 företag skicka information om 70 stycken vidare till luftförsvarscentraler eller andra radargruppcentraler, totalt kunde 16 stridslednings uppdrag genomföras samtidigt vilket innebar 4 stycken per radarjaktledare. Källa: Wikipedia

Foto: J.Nordensson

Kortfakta

Typ: Eldledningsplats/Fire control post
Byggnadsår: Ca. 1960
År i bruk: 1960-2000
Latitude: 56.2927257610035
Longitude: 15.594379181042314
Ingår i följande turer: .

Visa på kartan